Jag sitter på en inte allt för givande kvällskurs. Italienarna har sedan länge tagit över med sina ordföljdsfrågor – allt säger de med betoning på sista stavelsen. Engelsmännen kan inte skilja på /u/ och /ü/. Jag är tyst och ”lyssnar”. Egentligen skriver jag en dikt. Två strofer med något abstrakta, eller långsökta, försök till kiasmer.
Den varma luften susar
– genom grus, kallt
Ros och kristall
Glasen räknas in
mot mitten, is –
Bord och Chagall
