Mitt München är inte större än mitt Göteborg. Mitt Stockholm är faktiskt mycket mindre än både mitt Göteborg och mitt München; inte ens mycket större än mitt Örebro.
Man rör sig i en stad som gick man på räls. Alla rör vi oss i gatunätets begränsande tvångsbanor. Efter några veckor i en ny stad har vi cementerat våra rälsar och färdas därefter i samma spår. Om och om igen.
Staden är på så sätt ett mycket intressant fenomen. Det krävs rik kreativitet och mycket flit och mod för att bo i en verkligt stor stad – för man måste själv bygga ut den. Och alldeles säkert är det just denna stadens relativa storlek som gör livet uthärdligt i det komplexa system av överlappade spår, som staden faktiskt är.
Den verkliga storstaden är bara närvarande i de stora stråken och boulevarderna, där nästan alla spår möts. Det är också dessa stråk och boulevarder som ger staden sin identitet. Så vad är då egentligen Paris? Och vad är en ”turistfälla” om inte just det vi menar med ”Paris”?
